När allt kom upp till ytan angående polisens vapen som var i omlopp och en kriminell poliskår inblandad i omfattande spritsmuggling så startade Aftonbladet polisgranskningen. Här stöttes och blöttes för- och nackdelar med svensk polis. Majoriteten av uttalandena gjordes av poliser och majoriteten av uttalandena var negativa. Över 7000 kommentarer i ämnet svensk polis och 70% av kommentarerna kom från poliskåren.

Vad gällde Ångermanlands polis så rörde händelserna med den kriminella delen av poliskåren upp en del oegentligheter som kom upp till ytan. På nyheterna i TV valde polisen att vara “förtegen” med vad som pågick. Tyvärr har det inte framkommit något ytterligare sedan den värsta turbulensen mellan 2007-2010.

60 poliser i den Ångermanländska poliskåren sade upp sig i anslutning till detta rabalder och man får förmoda att det var den bra polisen som lämnade den Ångermanländska polisen, tyvärr.

Med hjälp av ett analytiskt sinne och bärbara datorer kan man alltså komma långt om man vill skapa uppror inom rättsväsendet. Om det ger resultat eller ej förtäljer dock inte historien. Vi vet att det finns kriminella poliser. Det har vi sett vid ett flertal tillfällen; poliser som begått rån, våldtagit och sålt både sprit, knark och vapen. Vi får troligtvis vara glada för våra internetuppkopplade mobiltelefoner och wifi-anslutna datorer med direktkontakt ut på sociala media för med en poliskår i förfall kan ett skrik på hjälp ut till sina kontakter på nätet vara den enda räddningen.

Med en polischef som löser problem med gruppvåldtäkter och gängkrig genom att bjuda på kaffe och bullar, samt förse de brottsutsatta med platsarmband får man agera sin egen detektiv i de fall man vill lösa brott.

I Aftonbladets polisgranskning finns statistisk över det antal brott som polisen löser varje år och siffrorna är beklämmande. Vem kan man lita på i detta samhälle? Motorcykelklubbarna, skulle jag säga.