När vi kom tillbaka till finskans hus verkade åtminstone min son sova lugnt. Turbulensen i sällskapet var dock stor. En av kvinnorna gick igenom min mobil och förstörde den också. Jag har ingen förklaring till detta beteende mer än att kvinnan var drogad. Hon såg ut som att hon hade levt ett hårt liv. Påminde mer om en sjaskig och sliten karl än en kvinna. Hennes fixering vid min mobil var oerhört mystisk eftersom vi inte mig veterligen hade några gemensamma bekanta och det därför inte fanns någon anledning för henne att snoka i min telefon. Än mindre hade jag gjort något som gav anledning för detta manhaftiga monster att förstöra min privata egendom.

Plötsligt slängde sig hennes man över mig och tog strypgrepp om min hals. Han tryckte ner mig mot vedspisen som normalt var glödhet. Jag kämpade för mitt liv med denne vansinnige man liggande över mig med strypgrepp. I ren desperation trevade jag efter väggarna efter något redskap att freda mig med. “Polisen är här!” sa en av monsterfruntimren plötsligt. “vi går ut och säger åt dem att åka härifrån.” Efter några minuter kom en polisman in i rummet. Den mentalrubbade mannen låg fortfarande över mig med strypgrepp om min hals trots att polismannen stod i rummet. “Släpp!” sa polismannen. Då – släppte dåren greppet om min hals och lät mig kliva upp.

Det visade sig sedan att MC-killen ringt polisen och följt efter sällskapet till platsen där mordförsöket ägde rum. När kvinnorna kommit ut till polisen och sagt att allt var i sin ordning och jag hade gått och lagt mig så hade MC-killen krävt att polismannen gick in i byggnaden för han ansåg att om allt hade varit bra med mig så hade jag kommit ut och sagt det själv till polisen. Det var alltså MC-killen som räddade mig från att bli mördad i finskans kök.

Fortsättning följer.