Att fallet som rubricerats som mordförsök lades ner inom loppet av en vecka gjorde mig oerhört förbannad på en nivå, men på en annan väcktes min nyfikenhet vilket ledde till att jag började forska i vad det kunde bero på. Jag hade redan fått en del information direkt från motorcykelkillen och häktesvakten på polisstationen. Även det faktum att den polis som spred goda vibbar på polisstationen verkade vilja skydda mig från någonting, gjorde att jag förstod att jag var något allvarligt och djupt kriminellt på spåren.

Med hjälp av en bärbar dator skulle jag lösa gåtan. Det visade sig efter några sökningar på sökmotorerna att polisen hade problem på grund av att de hade vapen i omlopp bland kriminella ligor. Det var ju tydligt att mannen som utförde mordförsöket var kriminell. Mordförsök är nämligen kriminellt. Att handha polisens vapen och eftersöksansvar för polisen och samtidigt vara kapabel att begå mord kändes en aning labilt. Intrycket jag fått av att galningen var nära bekant med den nonchalanta polisen som kom in i huset antydde att de hade mer gemensamt än vapen. De var nära bekanta.

Eftersom jag var personligt kränkt av att mitt liv inte var värt mer än att mordförsöks-rubriceringen lades ner efter en vecka, så tog jag saken i egna händer. Det krävs bara en bärbar dator för att ställa till ett rabalder, under förutsättning att man inte är rädd för repressalier förstås.

Jag la ut hela händelseförloppet offentligt med namn på de inblandade. Det krävs en hel del dödsförakt för att använda sin dator för att hänga ut mördare och pack offentligt. Jag fick stöd från oväntat håll. Den Ångermanländska polisen, den BRA delen av poliskåren, kom ut i ljuset med den information de hade. Det visade sig att halva poliskåren i de Ångermanländska skogarna var inblandade i omfattande spritsmuggling. Motorcykelklubbarna hade fått ta skulden för brott begångna av kriminell polis.