Ett manipulativt stycke

Jag var uppe i Ångermanland hos en bekant kvinna som jag hade känt i över 20 år. Den här gången var besöket oerhört obehagligt redan från det att jag kom på Fredagen. Kvinnan jag besökte brukade jobba som bartender och allt-i-allo på Finlandsbåtarna, finska som hon var. Barskåpet där hemma var välfyllt och det dracks en hel del under ledigheten. Samma sak den här gången. När jag kom blandade hon till groggar, eller kanske var det drinkar, vet inte så noga. Det jag minns av den här fredagskvällen var hur denna bastanta finska röt åt mig: “Nu super du! Jag har varnat dig under hela tre groggar”

Dagen efter ville jag åka hem redan på morgonen. Kvällen hade inte varit så trevlig. Kvinnan hade varit otrevlig och jag ville bara åka därifrån. “Stanna, jag fyller år idag och det ska bli så trevligt, jag har bjudit hit folk.” Sa hon och vände sig till min lilla son med denna vädjan. Jag hade alltid med mig min son överallt och aktiviteter som min son inte kunde delta vid, var inte värda att ägna sig åt, sån var min filosofi.

Nu vände sig den bastanta finskan till min son för att få honom att övertala mig att stanna och mycket riktigt, “Snälla pappa! Det ska bli fest och tårta här. Vi kan väl stanna?” Bingo. Det manipulativa stycket hade lyckats med sitt uppsåt att lirka med sig min son.

Jag ansåg att min son var mycket självisk just då. Han hade hört hur kvinnan varit otrevlig och oförskämd kvällen innan. Varför brydde han sig inte om hur jag hade mått av den behandlingen? Varför tänkte han bara på sig själv? Varför lät han sig övertalas av detta gigantiska halv-alkoholiserade fruntimmer?

Tankarna for igenom huvudet på mig och just där och då kände jag mig både övergiven, ensam och sviken, men sa aldrig något om det till min självupptagne son.

Fortsättning följer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *