Category Archives: Berättelse

Ett manipulativt stycke

Jag var uppe i Ångermanland hos en bekant kvinna som jag hade känt i över 20 år. Den här gången var besöket oerhört obehagligt redan från det att jag kom på Fredagen. Kvinnan jag besökte brukade jobba som bartender och allt-i-allo på Finlandsbåtarna, finska som hon var. Barskåpet där hemma var välfyllt och det dracks en hel del under ledigheten. Samma sak den här gången. När jag kom blandade hon till groggar, eller kanske var det drinkar, vet inte så noga. Det jag minns av den här fredagskvällen var hur denna bastanta finska röt åt mig: ”Nu super du! Jag har varnat dig under hela tre groggar”

Dagen efter ville jag åka hem redan på morgonen. Kvällen hade inte varit så trevlig. Kvinnan hade varit otrevlig och jag ville bara åka därifrån. ”Stanna, jag fyller år idag och det ska bli så trevligt, jag har bjudit hit folk.” Sa hon och vände sig till min lilla son med denna vädjan. Jag hade alltid med mig min son överallt och aktiviteter som min son inte kunde delta vid, var inte värda att ägna sig åt, sån var min filosofi.

Nu vände sig den bastanta finskan till min son för att få honom att övertala mig att stanna och mycket riktigt, ”Snälla pappa! Det ska bli fest och tårta här. Vi kan väl stanna?” Bingo. Det manipulativa stycket hade lyckats med sitt uppsåt att lirka med sig min son.

Jag ansåg att min son var mycket självisk just då. Han hade hört hur kvinnan varit otrevlig och oförskämd kvällen innan. Varför brydde han sig inte om hur jag hade mått av den behandlingen? Varför tänkte han bara på sig själv? Varför lät han sig övertalas av detta gigantiska halv-alkoholiserade fruntimmer?

Tankarna for igenom huvudet på mig och just där och då kände jag mig både övergiven, ensam och sviken, men sa aldrig något om det till min självupptagne son.

Fortsättning följer.

Eftersöksansvar och vapenförvar åt polisen

Jag åkte med polismännen från platsen till polisstationen i Kramfors. Väl där träffade jag en av vakterna som jag träffat tidigare under kvällen. Det visade sig att han skulle jobba som häktesvakt denna kväll. ”Nu åker han dit” sa vakten och syftade på mannen som utfört mordförsöket. Han fortsatte ”De där två är portade på alla krogar i Kramfors” han syftade på den manhaftiga kvinnan som förstört min mobiltelefon. ”De är avskydda av alla och trots det så har den där dåren både eftersöksansvar och vapenförvar åt polisen. Nu kommer han att förlora sin jaktlicens och sina uppdrag. Det är en dåre och inte mer än rätt. Hoppas han åker dit ordentligt” sa vakten.

Straxt blev jag körd till Sollefteålasarett för undersökning av mina skador. Jag blev förd ner i källaren på sjukhuset och fick träffa en man som jag har svårt att tro var läkare. Han var av utländsk härkomst och läkarrocken såg mer ut som en städrock. Jag hade lösa delar i halsen efter strypgreppet. ”Läkaren” rörde med fjäderlätta fingrar på min hals och frågade på bruten svenska; ”Gör det ont?” Jag tyckte det hela var mycket mystiskt och svarade ”Nej, det gör inte ont!” Han kände på andra sidan halsen med samma fjäderlätta handlag; ”Gör det ont?” ”Nej, det gör inte ont!” svarade jag och därmed var den oerhört oprofessionella och oseriösa ”undersökningen” över och vi åkte tillbaka till Kramfors i polisbilen.

I polishusets källare sa en av poliserna åt mig att fara. ”Åk hem!” sa han. Det var något skrämt i tonen hos denne polisman. ”Nej, jag kan inte fara hem jag stinker spritfabrik!” sa jag som hade druckit en aning kvällen innan ute på krogen för att stå ut med terrorn. ”Jo, far! Du blir inte stoppad!” sa polismannen. Det verkade som att han ville skydda mig mot något. Jag fick blåsa, såg aldrig resultatet men vi,min son och jag, tog oss hem utan att bli stoppade.

Fortsättning följer.

Beskylld för spritsmuggling

2520Väl tillbaka i hemorten sökte jag upp en prostituerad bekant. En mycket intelligent kvinna bakom fasaden hon håller upp mot världen. Hon såg mina skador och dokumenterade dem genom foton och jag sökte även själv upp sjukvården och fick en ordentlig genomgång av ”de lösa delarna” i halsen.

Dådet som åklagaren kom att rubricera som mordförsök lades ner inom loppet av en vecka, så det var tydligt att det var något mycket mystiskt med det hela. Jag förstod att rättsväsendet dolde någonting och att jag tydligen var något mycket allvarligt på spåren. Jag började forska i vad som egentligen kunde pågå i Ångermanland.

Det visade sig att motorcykelklubbarna i området beskylldes för inblandning i spritsmuggling. Den informationen hittade jag med hjälp av datorn eftersom artiklarna gick att hitta via internet efter en enkel sökning i sökmotorerna.

Motorcykelkillen som hjälpte mig kom och besökte mig. Tydligen tillhörde han en av de klubbar som drabbats av dessa osanna beskyllningar. Han berättade då att polisen hade förhindrat honom från att följa med och ta sig in i huset där jag utsattes för mordförsöket. Ett mycket mystiskt agerande av polisen eftersom de trodde på att allt var lugnt.

Hade inte MC-killen krävt att polisen gick in i huset för att kolla upp hur det låg till med mig så hade polisen aldrig gått in i fastigheten. Jag iakttog att mannen som försökte döda mig inte visade polisen respekt och släppte inte strypgreppet förrän polisen sa till honom att släppa. Det var uppenbart att polisen och mannen hade affärer med varandra vilket jag mycket riktigt fick bekräftat på polishuset där häktesvakten avslöjade att mannen hade eftersöksansvar och vapenförvar för polisens räkning.

Den polis som sa åt mig att lämna Kramfors gav ett annat intryck. Han verkade vara av en annan, bättre, sort än den polis som nonchalant krävde att mördaren släppte sitt grepp. Jag skulle straxt få förklaringen angående vad det hela egentligen handlade om.20